Ofta säger vi saker som: ”skriva är ett verb, alltså en aktiv handling, för att vara en skrivande människa måste du också skriva”. Det är sant. Att bara drömma om att skriva är att drömma, men att skriva och drömma är att skriva. Kanske till och med den bästa sortens skrivande. Vissa säger att skrivande mest är sittmuskler. Personligen hatar jag det uttrycket. Att man är ihärdig betyder inte automatiskt att det man gör blir bra. Helt andra saker krävs.

Men ändå: att skriva är också att inte. Att skriva är att gå i träda för stunden, kanske för att kunna uppleva för att kunna skriva, kanske för att få distans till det upplevda för att kunna skriva det, kanske för att få distans till det skrivna för att kunna skriva om det eller skriva vidare. Att skriva är också att göra allt annat som inte är att skriva: leva, drömma, vara i sin kropp och vara i sina tankar eller vara borta från sina tankar en stund. För att sedan kunna skriva.

Att skriva måste få ta sin tid, både i texten och runtomkring den.

/Taivassalo

William Faulkner skriver och skriver inte: